Gud ville oss inte val
Hej vara (o)vanner om vi har nagra sadana!
For nagra dagar sen, for att vara exakta den 21 september 2010, ville Gud eller Buddha oss allt annat an val.
Alltingt borjade redan pa morgonen da vi skulle ta taxi till baten som skulle skeppa oss over till Koh Phangan. Mannen i taxin korde lika langsamt som en snigel och som gradde pa moset sa korde han oss till fel hamn. Eftersom den langsamma jewuln inte heller kunde engelska tvingades vi betala och han for glatt vidare omedveten om vara problem. Da det bara var en kvart kvar till baten skulle kasta loss fran ratt hamn och vi var 40 minuter darifran skulle vi aldrig hinna dit, vilket manga thailandare aven informerade oss om mer an en gang. Som en raddande angel kom en kvinnlig taxichauffor som ater fick oss att se ljuset i slutet av tunneln. Hon hjalpte oss finna annu en hamn, korde alldeles utomordentligt i en overkomlig hastighet, bokade biljetter at oss vid den nya katamaranen och ringde till och med till vart "boende" pa Koh Phangan.
Val framme pa land var vi sist med att bli upphamtade fram hamnen. Nar mannen val kom visade han sig vara en varelse som tyckte det var ascoolt med hog technomusik i bilen som han alskade att kora sina hemmagjorda moves till. Han korde nast intill ut oss i vildmarken och dar visade sig vart sa kallat boende vara. Stranden var som tagen ur en resekatalog men dock ar det synd att vi inte kan saga detsamma om bungalowen som vi sa fint hyllade i vart forra inlagg. Nar vi oppnade dorren mottes vi av en oas av mogel, svett och urin och det sag inte ut att vara stadat sen tidernas begynnelse. Efter att ha skadat detta ruckel och utnyttjat stranden bestamde vi oss for att bege oss in till civilisationen i soder och hitta ett nytt boende vilket visade sig vara en otroligt svar uppgift. Som raddare i noden traffade vi tva svenska gentleman, Hannes och Peter, som foljde med oss pa var vandring genom staden pa jakt efter ett rum utan kackerlackor. Efter mycket suckar och ommande axlar fann vi tillslut en bebolig och till och med valdigt fin bungalow som vi nu har spenderat fyra utomordentliga dagar i.
Slutet gott, allting gott!
PEACE
For nagra dagar sen, for att vara exakta den 21 september 2010, ville Gud eller Buddha oss allt annat an val.
Alltingt borjade redan pa morgonen da vi skulle ta taxi till baten som skulle skeppa oss over till Koh Phangan. Mannen i taxin korde lika langsamt som en snigel och som gradde pa moset sa korde han oss till fel hamn. Eftersom den langsamma jewuln inte heller kunde engelska tvingades vi betala och han for glatt vidare omedveten om vara problem. Da det bara var en kvart kvar till baten skulle kasta loss fran ratt hamn och vi var 40 minuter darifran skulle vi aldrig hinna dit, vilket manga thailandare aven informerade oss om mer an en gang. Som en raddande angel kom en kvinnlig taxichauffor som ater fick oss att se ljuset i slutet av tunneln. Hon hjalpte oss finna annu en hamn, korde alldeles utomordentligt i en overkomlig hastighet, bokade biljetter at oss vid den nya katamaranen och ringde till och med till vart "boende" pa Koh Phangan.
Val framme pa land var vi sist med att bli upphamtade fram hamnen. Nar mannen val kom visade han sig vara en varelse som tyckte det var ascoolt med hog technomusik i bilen som han alskade att kora sina hemmagjorda moves till. Han korde nast intill ut oss i vildmarken och dar visade sig vart sa kallat boende vara. Stranden var som tagen ur en resekatalog men dock ar det synd att vi inte kan saga detsamma om bungalowen som vi sa fint hyllade i vart forra inlagg. Nar vi oppnade dorren mottes vi av en oas av mogel, svett och urin och det sag inte ut att vara stadat sen tidernas begynnelse. Efter att ha skadat detta ruckel och utnyttjat stranden bestamde vi oss for att bege oss in till civilisationen i soder och hitta ett nytt boende vilket visade sig vara en otroligt svar uppgift. Som raddare i noden traffade vi tva svenska gentleman, Hannes och Peter, som foljde med oss pa var vandring genom staden pa jakt efter ett rum utan kackerlackor. Efter mycket suckar och ommande axlar fann vi tillslut en bebolig och till och med valdigt fin bungalow som vi nu har spenderat fyra utomordentliga dagar i.
Slutet gott, allting gott!
PEACE
Kommentarer
Postat av: Pappa Kalle
Sitter och småskrattar för mig själv över er upplevda situation. Ni tyckte säkert inte det var roligt för stunden men ni har säkert haft ett antal fnitter anfall därefter. Ni har verkligen fått uppöeva hur det är att "luffa" omkring. Se nu till att njut.
Trackback
